Tänkvärt
Vill gärna dela med mig av allt det fina hon skrivit och samtidigt passa på att önska alla en trevlig midsommar.
Var rädda om varandra och gör något av denna högtid som får hjärtat att sjunga!
Kramar från Sara
Om att sätta rätt värde på livet
Igår kväll hade jag förmånen att få träffa en fantastisk kvinna. Hon har genomgått det värsta som kan hända en människa och ändå, fem år senare, står hon och faktiskt lyser av livskraft. I alla fall i den stund vi möts. Jag är övertygad om att hon fortfarande har nattsvarta stunder också, men: Någonstans på vägen valde hon medvetet, och även bokstavligen talat, livet istället för döden.
När gjorde du senast det valet?
De flesta av oss vill helst inte tänka på döden, en del ägnar faktiskt större delen av sina liv åt att fly från den, men faktum är att det är det enda vi med säkerhet kan säga ska hända oss i livet - att vi kommer att dö. Vi vet inte när, vi vet inte hur, men vi vet att.
Vad gör detta med oss människor? Kanske skulle vi inte kunna leva om vi ständigt gick och tänkte att idag kan vara min sista dag i livet?
Men om vi bara blev lite mer medvetna om att de dagar vi har här på jorden är begränsade, tillräckligt mycket så att vi i varje fall inte slösade med dem?
Om vi valde att sätta ett ännu lite högre värde på det liv vi har fått till låns, så att vi inte ägnar det åt att leva någon annans liv, göra saker vi inte vill från hjärtat, vara elaka med oss själva och andra, fastna i bitterhet eller hela tiden jaga någonting annat, något som inte är här, inte är nu, inte är våra liv - vad skulle då hända med världen?
Och tänk om vi kunde sträcka ut den här känslan av värde även till våra relationer - de människor vi lever nära, vars hud vi inte egentligen vet hur länge vi får känna mot vår, vars ord vi inte vet hur länge vi får höra, de som vi inte vet hur länge vi kan få dela våra upplevelser med.
Kanske skulle vi anstränga oss lite mer för att hålla våra relationer rena, om vi inte flydde från döden genom att tänka att den inte finns och att vi har oändligt med tid att reparera eventuella missförhållanden.
Även om det gör ont, våga föreställ dig att de du älskar skulle försvinna imorgon. Skulle du då känna att du har sagt hur mycket du älskar dem, att ni har rett ut allt misshälligt er emellan, att du skulle kunna minnas dem med glädje och tacksamhet för det som varit och utan skuld för hur du behandlat dem? Om inte, vad behöver du göra idag för att detta scenario skulle kunna bli sant?
Jag tycker det är en nyttig övning!
Jag hade egentligen tänkt skriva om någonting helt annat idag, men efter det här mötet kände jag mig så djupt berörd att jag ville dela detta med dig. Kanske kan det ge även dig en liten skjuts mot att våga välja ett liv som utgår från hjärtat, ditt hjärta?
För hur skulle du leva ditt liv om du verkligen visste och i ditt hjärta accepterade att du inte kommer att leva i oändlighet? Kanske ditt drömliv? Det är bara du som vet...
